Det Täby som försvann – det lantliga Täby kommun

Om man vandrar runt i Täby kommun så kan det vara svårt att föreställa sig att denna Stockholmsförort, som börjar alltmer ta formen av en stad, en gång i tiden var en landsbygdskommun. Men för den som tittar noga så finns spåren där, spåren efter en annan tid. Så låt oss ta en vandring och påminna oss om det Täby som försvann.

Det gamla trädet i Grindtorp

På innergården mellan Grindtorpsvägen och Kometvägen i Grindtorp, omringat av höga buskar, står en gammal lönn. Vid dess fot finns en svartvit bild på ett torp. Dessa spår är det enda som finns kvar av dagsverkstorpet som en gång stod här sedan det uppfördes i början av 1700-talet. Torpet tillhörde Näsby Säteri fram till år 1926 då det köptes loss och blev ett litet hemman med svingård. Omgivningen bestod av skog och framför torpet passerade vägen mellan Tibble och Näsby. En grind på denna väg markerade gränsen mellan säteri och gård. Torpet och det mesta av skogen revs 1960 då det nya bostadsområdet skulle byggas.

Med portvaktsskylldighet för slottet

Går man mot söder längs med Östra banvägen så stöter man på, precis i utkanten av Roslags Näsby centrum, en gammaldags stuga. Med sin röda träfasad, tegeltak, vita knutar och fönsterkarmar och lilla trädgård med lågt rödmålat trästaket ger det betraktaren ett lantligt intryckt i skarp kontrast till den omgivande bebyggelsen. Denna stuga kallas för Ytterbystugan och har stått på samma plats sedan den uppfördes omkring år 1790 av greve Johan August Meijerfeldt den yngre. På den tiden kallades stugan för Ytterby Grind och var ett dagsverkstorp med portvaktsskylldigheter för Näsby slott. De boende hade som uppgift att dels sköta och bevaka ägorna till de tidigare gårdarna Åva och Ytterby och dels vakta infarten till slottet och visa vägen för slottets besökare. 

Tiden går och stugan blir boende för en rad olika människor, bland annat åt den första lärarinnan på Åva gårds småskola för att sedan renoveras år 1905 och bli bostad åt mjölnaren och maskinisten som jobbade på den närliggande ångkvarnen. År 1948 köps Ytterbystugan och närliggande ägor av Täby köping och år 1957 disponeras den ut åt Täby Hembygdsförening som än idag har sina aktiviteter där.

Ytterbystugan. Idag omgiven av bebyggelse.

Lärarinnans torp

I ett villaområde mellan den dånande motorvägen E18 och Allégårdens äldreboende står Kvarntorp. Det finns omnämnt på en karta över Näsby från år 1668 men kan vara äldre än så. Enligt samma karta fanns också 1 ¼ tunnland åker samt äng till fem lass hö. Torpet fick sitt namn efter den vattenkvarn som en gång fanns här. En ny period i Kvarntorps historia inleds år 1925 då det köps av lärarinnan Sophie-Louise Alexanderson som börjar att rusta upp de förfallna byggnaderna. Torpstugan gjorde hon till sin bostad medans ladugården byggdes om till en samlingslokal och det lilla visthuset blev ett litet kapell som invigdes av teol.dr. Oskar Krook. Kapellet är idag en av Sveriges minsta med plats för ca 20 personer.

Sophie-Louise Alexanderson var instrumental i grundandet av Täby hembygdsförening och blev dess första hedersmedlem och mellan år 1942 – 1957 så var Kvarntorp hemvist åt föreningen. Hon sålde sedan Kvarntorp till Näsby Kapellstiftelse år 1944 men bor kvar till sin död år 1959. Täby kommun köper sedan hela torpet år 1963. Kapellet, som inte hade brukats sedan 1950-talet, var i mycket dåligt skick och en renovering påbörjas av byggmästare Torsten Persson år 1981. Med hjälp från några medlemmar ur Täby Folkdansgille så återställs kapellet år 1983 och invigs den 24 September samma år. Idag så håller Täby Folkdansgille till i Kvarntorps lokaler och kapellet används till dop, gudstjänster och vigslar.

Rönninge by – En lantlig oas

Beläget i Rönninge by-Skavlöten naturreservat vid Rönningesjön ligger Rönninge by, en lantlig oas i det allt mer urbana Täby. Platsen består av två gårdar, Södergården och Norrgården, med omgivande betesfält och åkrar och är ett bra exempel på hur jordbruket har sett ut i Täby. Byn har mycket gamla anor och man har hittat spår av jordbruk och bebyggelse från yngre järnåldern. Rönninge by nämns i skrift första gången år 1344. Från medeltiden och framåt så har gårdarna som finns i Rönninge by varit arrenden under närliggande storgods och mellan år 1704-1950 tillhörde byn Rydboholms säteri. 

Platsen köptes sedan av ett privat fastighetsbolag med planer att bebygga området men redan år 1954 så köper Täby kommun, genom sitt företag Täby Fastighets AB, Rönninge by. Planerna om bebyggelse kvarstår dock men protesterna från Täby Hembygdsförening och NFAB:s verkställande direktör Tyko Knutsson fick kommunen att skrota projektet. De ville att Rönninge bys omistliga kulturella miljö skulle restaureras och bebos av människor som kunde vårda den till glädje för allmänheten. Efter mycket om och men så invigs Rönninge by som kulturell friluftsgård i augusti 1973.

Idag så arrenderas platsen av en lantbrukarfamilj som sköter djurhållningen och jordbruket samt anordnar ungdoms- och lägerverksamhet. De bor året runt på Norrgården. På Södergården så har Täby slöjdgille en stuga för hantverksförsäljning och bredvid dem så ligger caféet Kaffestugan. Nära Södergården ligger Täby hembygdsmuseet som är inhyst i ett 1800-tals magasin som flyttades dit från Öster-Arninge Gård.

Rönninge by är mycket uppskattat av Täbys invånare och är välbesökt under sommarhalvåret, speciellt vid midsommarfirandet. Platsen är idag mycket viktig ur ett kulturhistoriskt perspektiv och är ett fönster till hur Täby kommun en gång såg ut.

Torpet i skogen

Om man vandrar i Stolpaskogen längs med det gulmarkerade fem kilometer spåret så kommer man så småningom fram till en äng belägen söder om Bergtorpsvägen. Det första som man lägger märke till är den enorma Jättegranen som ligger på ängens västra sida men tittar man lite närmare så uppträder spår efter en annan tid. Husgrunder, bevattningsdiken, en brunn, ett äppelträd och resterna av en gammal väg och jordkällare visar sig för den mer uppmärksamme. Dessa spår är det enda som finns kvar av Båtsmanstorpet Stolpen. Torpet, först kallat Tibble Båtsmansstuga, nämns första gången i skrift år 1753 och var vid denna tid bebott av änkan Karin, tidigare hustru till båtsmannen Simon Stolpe som dog i mitten av 1740-talet. Simon var båtsman nr.76 och tillhörde Näsby båtsmansrote.

Den sista båtsmannen att ha sin hemvist på torpet var Johan Leonard Stolpe aktiv inom flottan mellan år 1886-1888. En detalj värd att nämna är att inom det militära på denna tid så var det vanligt att ändra båtsmannens eller soldatens efternamn till namnet på torpet de bodde i. Så därför behöver inte Simon och Johan vara släkt med varandra även fast de bar samma efternamn.

Den omgivande skogen har fått sitt namn efter torpet och idag står en stolpe vid den husgrund som torpet en gång stod på.

En vägfarares respit

Vid Stolpaskogens södra utkant intill Stockholmsvägen så ligger Ensta Krog. Idag är det en samlingsplats för motionärer där de kan förbereda sig inför löprundan i något av Stolpaskogens vandringsspår eller avsluta sin träning med en välförtjänt varmdusch. Men innan dess tid som friluftsgård så var Ensta Krog en av Sveriges större gästgiveri och knutpunkten inom Täby för vägfararna. Här kunde man inta förtäring och vila upp sig innan man fortsatte sin färd. Ensta Krog var även befodringsplats för den post som var påväg mot Finland via postleden över Åland. Utöver att vara gästgiveri agerade även krogen som tingsplats för Danderyds skeppslag och under 125 år så samlades människor här till ting, mantalskrivningar och krono- och uppbördsstämmor. Den var även inställelseplats för indelta dragoner och båtsmän.

Under åren som går så ökar järnvägens betydelse och efter färdigställandet av Rimbobanan så minskar Ensta Krogs betydelse och år 1905 så läggs gästgiveriet ned och tingsplatsen flyttas till Haga södra. Mellan åren 1912-1925 var Ensta Krog en skola. Under 1960-talet så började det planeras för att riva hela Stolpaskogen för att använda platsen till bostäder men omkring år 1970 så lades dessa planer ned och området gjordes till det friluftsområde det är idag.

Ensta Krog var en gång i tiden ett gästgiveri.

Vargatider

Färdas man längs med Löttingelundsvägen norr om Skavlöten så kan man skymta en grop inhägnad av gamla telefonstolpar. Denna stensatta grop användes förut som varggrop och är en påminnelse från tiden då vargen härjade i Täby. Fällfångst med fångstgrop är en mycket gammal jaktmetod med anor från stenåldern och metoden har observerats över hela världen. I Sverige så var allmogen, enligt Magnus Erikssons landslag från 1300-talet, skyldig att hålla varggård, vargnät och varggrop. Denna skyldighet upphörde år 1864.

Slaktaren Göran Andersson bodde under 1800-talets senare hälft i det rivna dagsverkstorpet Gropen som låg väster om varggropen. Hans slakteri var beläget i en ladugård och han brukade slänga sina slaktrester i fångstgropen som under denna tid gick under namnet Blodgropen. Under 1900-talet så bestämmer sig godsägaren J.A Evén från Löttinge Gård att inhägna gropen och sätter samtidigt upp en skylt som informerar om dess status som lagskyddat fornminne. Detta eftersom att ortsborna använde fångstgropen som soptipp. Tack vare dessa handlingar och gropens gedigna kallmurade konstruktion så håller den idag ett gott skick.

Varggropen är ett minne från tiden då vargen härjade.

Epilog

Platserna som har beskrivits i artikeln är bara ett urval av de spår som finns kvar av det lantliga Täby. För den som gräver djupare kommer att finna ännu fler spår ute i omgivningen. Som exempel kan nämnas minnesstenen vid Källtorp, Fåfängan som idag är en bilverkstad, Såstaholm, Karby Gård, den gamla landsvägen i Stolpaskogen och Täby prästgårds naturreservat. Ett besök på Täby hembygdsmuseet är väl värt för den vetgirige. Det är viktigt att komma ihåg de som levde innan oss och hur livet såg ut förut så vi kan värna för det arv som de döda har givit oss.

Rekommenderade källor för fortsatt läsning:

Täby – Stan på landet, Jonas Ferenius, Alf Nordström, Kerstin Nohrenius, Kristina Berglund, Liber Förlag, år 1985, ISBN 91-38-90651-1

Tecknade bilder ur Täbys historia, Tord Tordmar, Täby Hembygdsförening, år 2008, ISBN 978-91-974779-01

Hembygd i Täby, Jean-Louis Sainz, Kerstin Gräns, Lothar Lammertz, Täby Hembygdsförening, år 2012, ISBN 978-91-978384-2-9

Bygdeband.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s